Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

149.6m FM

Elsie ar 94 och undervisar i skolan

opinion

Bofinken, i utkanten av Köping, är en typisk talsförskola. Avdelningarna har fyra till fem rum var. Och tur är väl det, i dag är det tjugofem barn på storbarnsavdelningen Kulan. De nya från småbarnsavdelningen flyttar nämligen över Elsie ar 94 och undervisar i skolan före semestrarna.

De större tar hand om de små, berättar förskollärare Elsie Persson. Och det är tryggare att skolas in på våren än på hösten, när de stora slutat.

Men "Elsie ar 94 och undervisar i skolan" hjälper oss i arbetet med att skapa en trygg miljö. Barngruppen är ju som tryggast nu på våren, och det är bara några veckor tills de första går på ledighet. Så snart är det 22 barn igen på Kulan. Och när höstterminen börjar är i stort sett alla färdiginskolade, och det lugna klimatet finns där från start.

För nykomlingen Alvina, snart tre år, och hennes två kompisar innebär inskolningen inte bara nya vuxna och barn. De filmade arbetet med barnen — och skämdes när de såg det För snart tio år sedan gjorde Elsie Persson och kollegan Eva Campner en skärmutställning om sitt arbete.

Vi skulle sätta ord på det vi gör och måste alltså komma fram till vad som är viktigt. Gör vi rätt saker, och gör vi det på rätt sätt med tanke på framtiden? Vad ska vi skicka med våra barn? De letade nyckelord för en framtid där förändringar sker allt snabbare och de flesta får räkna med att byta jobb flera gånger under sitt yrkesliv.

Det ledde tankarna till behovet av inre trygghet och självförtroende. Men hur kommer man dit? Genom demokratisk fostran byggd på insyn, delaktighet och allas lika värde.

Vi pratade mycket om hur man beter sig mot varandra, alltså vett och etikett, med barnen. Och det var de som kom på ordet vettikett. Det kan handla om att lyssna i samlingen, titta på den som pratar och inte avbryta. Samarbete och kommunikation är centralt för att skapa ett tryggt klimat och lärande möten.

I dagsläget är 78 barn...

Hon och Eva Campner kollade lekar, samling och aktiviteter. Men nu finns vi i närheten. Vi var fokuserade på att lära ut och hade listor över aktiviteter där vi prickade av barnen.

Alla skulle göra allt. Nu ser vi mer till deras samspel. Vi pratar till exempel inte särskilt mycket med varandra när vi arbetar med barnen eller vid måltiderna. Det är inte vettikett.

Den grymma tystnaden

Vi ska lyssna på barnen, och prata med dem. Det blir en god cirkel. Barnen blir sedda, atmosfären blir lugn och det blir möjligt att se och lyssna till varandra än mer. Men en del kollegor och besökare säger: Pratar ni inte med varandra? Det är ju ingen metod eller modell utan handlar mer om hur vi ser på oss själva och barnen. Vi vill få barnen att reflektera över hur man ska vara mot varandra för att alla ska ha det bra, det går inte med stelbenta regler.

Vi gör olika, men allt utgår från vettikett. Barnen har rätt att säga nej och att få respekt för det I dag är det olikheterna som lyfts fram. Dokumentationen synliggör också maktrelationer bland barnen. Barn lär genom att testa saker, varandra och oss vuxna. Vi ska Elsie ar 94 och undervisar i skolan dem stöd i arbetet att erövra omvärlden också när det gäller respekten för varandras olikhet. Ingen ska hamna utanför.

Och det är vi vuxna som kan ge varje barn rätt villkor. Synen att alla är lika och har samma behov gör det omöjligt för barnen att hävda sin rätt. Barnen har rätt att säga nej   — och få respekt för det. Det passar inte alltid med en till i leken. Det är lättare när alla hjälps åt. Det kan gälla att säga ifrån till barn som Elsie ar 94 och undervisar i skolan inte lärt sig att inte ta en sak från någon utan att fråga om lov.

Det handlar om solidaritet och demokrati   — vi ska ju klara det här tillsammans. Vi är för fega att säga ifrån när något inte är okej. De har oftast de bästa lösningarna och idéerna om vi vuxna bara kan vettiketten och lyssnar på dem. Då visar vi filmdokumentation med exempel på hur det kan gå till, för att de ska kunna vara med och påverka verksamheten och vara delaktiga i den årliga utvärderingen.

Alla barn är representerade, så gott som alla av bägge föräldrar. Samtalen sker mitt i terminen. Pedagoger och föräldrar kan sedan följa barnens utveckling gemensamt. Vid behov begär föräldrar eller pedagoger extra möten. Täta band med hemmet är viktigt även med tanke på att barnen lär hela tiden och överallt. Så det som händer utanför förskolan är lika viktigt som till exempel samlingen och leken här.

Det är lättare när vi har perspektivet olika. I tamburen sätter föräldrar och pedagoger upp artiklar som ger nya infallsvinklar. Men om jag inte förklarar vad jag förväntar mig av barnen ger jag dem ingen chans. De har rätt till vägledning för att lära sig lyssna på varandras synpunkter och se den andres perspektiv.

Liksom att lära sig känna igen olika känslor och tolka ansiktsuttryck för att öva empatiförmågan. Vuxnas ansvar kan också handla om att ge barnen verktyg för att kunna säga ifrån eller komma in i en lek. Hur får vi fram barnens rätt? Och hur hjälper vi dem att hävda den?

Allt material är lätt åtkomligt. Barnen kan ta egna initiativ, de har inflytande över sin dag. Barnet har rätt att känna sig som en tillgång i gruppen Allt på väggarna är knutet till målen, som i sin tur kopplas till det barnen gör. När något är gjort stryks det över. Dokumentationen sitter vid matborden, för då blir det samtal om den, förklarar Elsie Persson.

Men så här före semestrarna handlar många samtal också om barnens sommarlådor. De kan inte, och ska inte, vara det.

Och det är ingen statusskillnad mellan biljetter till zoo, snäckor eller kottar.

Lagar och styrdokument när det...

Det blir alltid spännande berättelser på samlingarna. En del barn gör nya lådor. Och flera av de gamla är i ropet igen. För visst var Erik på Cypern förra sommaren?

Och Wilma har just varit där. Så klart att Michelle, som snart ska dit, passar på att låna det Erik hittade på nätet innan hon letar vidare där och frågar Wilma om saker. På samlingen berättar Wilma om sin Elsie ar 94 och undervisar i skolan och visar de bilder hon gjort. Stämningen är varm och tillåtande.

Alla berättare får ta sin tid, och Anna Pettersson lotsar dem varsamt vidare genom samlingen. De barn som inte står framme och berättar räcker upp handen och väntar på sin tur. Men när Lisa och Eva Campner berättar om Legoland gemensamt blir William, som ska dit om tre dagar, så ivrig att han glömmer bort sig och avbryter. Du får vänta på din tur, säger Eva Campner. Nykomlingen Alvina sitter i Elsie Perssons knä och småpratar. Men hon är mest intresserad av ett Elsie ar 94 och undervisar i skolan på sin tå, som hon hela tiden fingrar på när hon inte pratar.

Men Elsie Persson sitter kvar med Alvina. Det är viktigt, förklarar hon efteråt. Alla ska få känna sig medräknade i samvaron.

Skammen är det värsta

Som pedagoger har vi väldigt stor makt när det gäller att de får göra det. Det beror på om man ser barnet, menar jag. I dagsläget är 78 barn av skolans 94 elever inskrivna på fritidshemmet.

arbeta för att elevernas IUP får inflytande över hur undervisningen utformas och. från alla klasser, rektor samt Elsie som arbetar i köket på skolan. Maria Sörkvist. Elsie-Marie Östling Marika Carlberg, sekreterare/administratör för förskola och skola Utskottet för lärande beslutade§ 94, att föreslå Skolpliktskontroll (elever som är folkbokförda i Orust kommun men som inte går kostnader inom undervisning, totalt 5,5 miljoner kronor.

Handledare: Elsie Anderberg Syftet är att analysera och beskriva hur lärare erfar en . som bedrivs i det globala klassrummet i dagens skola det? . I de nationella svenska styrdokumenten läroplanerna Lpo 94/Lpf 94 har.

MORE: Helsingfors fredag bastu spionage och toppmoten

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde