Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

121.7m FM

Blairs vision ska bana vag for fredssamtal

opinion

Ett inlägg i denna bok är författat av Stefan Ring, generalsekreteraren i Allmänna Försvars­föreningen. Han skriver under rubriken: Jag vill här lämna synpunkter på det som Ring tar upp. Den rekommendation Ring ger är att flytta personal och resurser för militärstrategisk pla­nering från Försvarsmakten till Försvarsdepartementet. Till bilden hör då att militärstrategisk planering i stor utsträckning handlar om att förse den politiska ledningen med underlag för övergripande försvarsbeslut.

I sak består detta av förslag till hur Försvarsmaktens struktur skall utvecklas Blairs vision ska bana vag for fredssamtal en period på fyra till fem år. Detta för att på lämpligt sätt möta den säkerhetspolitiska utvecklingenen inom aktuella ekonomiska ramar.

Vi ska slåss tills den...

Min uppfattning är att varken nuvarande ordning under ÖB eller den av Ring föreslagna kon­centrationen till Försvarsdepartementet förmår åstadkomma den kritiska prövning och alter­nativgenerering som är angelägen. Stöd behövs också från en självständig aktör, lämpligen Försvarshögskolan, med förstärkt ekonomisk kompetens för att kunna hantera försvarseko­nomiska avvägningar.

Därutöver behövs Blairs vision ska bana vag for fredssamtal från självständiga ekonomisk forskning t ex ESO Expertgruppen för Studier av offentlig Ekonomi med inflytande in i finansdepar­tementet för att behandla frågeställningar som rör avvägning mellan försvarspolitik, handels­politik och näringspolitik.

En första invändning mot Rings slutsats är att man tidigare i några omgångar har tillfört personal för att öka Försvarsdepartementets förmåga att självständigt arbeta med mer långsiktig militärstrategisk planering.

Personalstyrkan har dock senare återigen minskats. Då i samband med någon av de återkommande neddragningarna av personalstyrkan vid alla departement. Detta visar att Försvarsdepartementets politiska ledning många gånger haft svårt att stå fast vid behovet av sådan självständig förmåga. Det är troligt att motsvarande kommer att drabba även nya försök. En idé kan vara att göra en mera helhjärtad satsning och slå samman försvarsdepartementet med högkvarteret och kanske delar av FMV till ett stort ministerium av en typ som finns i många andra länder.

Jag hade tillfälle att se den nederländska organisationen för c a 15 år sedan och fann den intressant. Detta ministerium leddes av en opolitisk statssekreterare — som då ofta var fackekonom. Något som gav ekonomisk kompetens starkt utrymme. Neder­länderna har också under talet genomfört en strukturförändring som är imponerande. Man övergick från värnplikt till anställd personal.

Visioner & Dagsedlar De fick...

Vidare minskades markstridskrafterna och flygstrids­krafterna radikalt till förmån för en kombinerad luftrörlig brigad med avancerade helikoptrar. Där fanns också beslutskraft att kraftigt minska pågående materielanskaff­ningar till förmån för vad som var förenligt med den nya inriktningen. Denna ominriktning påbörjades redan under talet, vilket då var tidigare och mera genomgående än vad som genomfördes i Sverige under motsvarande tid. En liknande departementsorganisation i Sverige har också förespråkare.

Denna omständighet ställer krav på...

Tyvärr tror jag inte att statsmakterna skulle vilja införa ett sådant försvarsministerium som till sin karaktär och utform­ning helt avviker från övrig statsförvaltning i Sverige. Att Försvarsmakten skulle avstå från egen kompetens ser jag som uteslutet. Vidare dominerar lätt kostnadsdrivande duellvärderingar som inte Blairs vision ska bana vag for fredssamtal i operativa helhetslösningar.

Här kan nämnas att de höga prestanda som du­ellvärderingarna tenderar att leda till i och för sig kan vara angelägna. Problemet är att dessa höga prestanda ofta är förenade med mycket höga kostnader. Anskaffningen resulterar då i ett lågt antal enheter och därav betingade operativa nackdelar. Likaså kan höga kostnader för en typ av system leda till att förnyelse av andra system försvagas eller försummas helt.

Något som också leder till operativa obalanser. Fördelar med avseende på en typ av system måste således vägas mot nackdelar med avseende på operativ helhet.

De operativa obalanser som kan uppstå är svåra att uppmärksamma utan tydlig ansträngning. En svagare militärstrategisk planering vid Försvarsmakten kommer att förstärka denna tendens. Här kan det vara lämpligt göra en historisk utvikning. För några år sedan skrev numera avlidne generalen Claës Skoglund boken Det bästa försvarsbeslut som aldrig kom till stånd — Ett kontrafaktiskt uppslag; Publikation 17 i skriftserien Försvaret och det Kalla Kriget FOKK.

Skoglund skisserar där ett hypotetiskt försvarsbeslut år som skulle innebära omfattande nedskärningar, besparingar och rationaliseringar. Detta för att få en försvars­organisation som skulle bli långsiktigt hållbar i de ekonomiska reduceringar som börjat införas sedan början av talet. Skoglund skisserade i boken nedskärningar av allmän värnplikt samt lägre takt i utbyte och omsättning av stridsflygplan.

Antalet brigader min­skades liksom antalet administrationer, regementen och flottiljer. Även materialanskaff­ningen i övrigt skulle senareläggas eller minskas och livslängden av befintlig materiel utnyttjas bättre. Allt för att frigöra medel som skulle användas för att öka den stående beredskapen och täppa till de luckor i materiel som hade börjat uppstå. Konkret beskrev Skoglund bl a att brigaderna minskade från dåvarande 31 till 20 och att antalet flygdivisioner minskade från dåvarande 42 till Boken skrevs för några år sedan och kan naturligtvis säga vara ett resultat av efterklokhet.

Ett rättvisare omdöme är dock att Skoglund hade genomfört en värdefull efteranalys. Den visar att den politiska och militära försvarsledningen tidigare, redan i slutet av talet, borde ha fattat de beslut som man senare blev tvungen att fatta när omständigheterna blev mer påträngande.

Intressant är då att redan i samtiden fanns insikter som pekade i liknande riktning. I arbetet inför det försvarsbeslut som fattades i början av talet, vill minnasatt det på aktuell ekonomisk nivå fanns två olika strukturförslag, varav ett med innebörd som motsvarade det som Skoglund förordade. Till bilden hör då att detta alternativ gick längre i förnyelse än vad Skoglund gjorde.

Alternativet innebar nämligen att också infanteribrigaderna i markstridskrafterna mekaniserades genom att tillföras pansarskyddade personaltransportfordon. Något som saknas i Skoglunds lösning. Detta framsynta alternativ förkastades dock utan att på allvar bli föremål för övervägande. I följande perspektivplaner valde man också att presentera bara ett förslag och således inte flera alternativa förslag beträffande försvarsmaktens sammansättning.

Det innebar då att den svaga debatt som fanns både när det gäller Blairs vision ska bana vag for fredssamtal omfattning liksom infanteriets mekanisering och andra frågor försvagades i stället för att lyftas fram inför följande försvars­beslut. En slutsats av denna min efteranalys är att det är svårt att få både den politiska och militära ledningen att på allvar beakta utvecklingsalternativ som avviker från enkel framskrivning.

En tyngre analys av nya alternativ och deras fördelar och nackdelar behövs. Denna analys måste backas upp av en aktör med tyngd så att nytänkande förmår framträda lika starkt som vane­tänkandet. Ett väsentligt inslag är då förmåga att bedöma ekonomiska trender och konse­kvenser. Här skulle Försvarshögskolan kunna ge ett väsentligt bidrag. Detta förutsätter då att man förstärker den ekonomiska kompetensen vid skolan.

Då skapas möjligheter att knyta samman denna ekonomiska kompetens med kompetens kring allmän militärteknisk utveckling och kompetens kring strategisk och operativ utveckling. Man får då vid skolan försvarsstrukturell forskning. En fördel skulle vara att verksamheten kan få starkare forskningsmässig karaktär än vad nuvarande perspektivstudier förmår. Jag tänker då på forskningsmässig dokumentation och lugnare personalväxling som ökar möjligheterna till kunskapsackumu­lation.

Den hävdvunna perspektivplaneringen vid Försvarsmakten störs ju ofta av snabb personalrotation som inbjuder till omstart snarare än utnyttjande av tidigare erfarenheter. En verksamhet vid Försvarshögskolan skulle också skapa möjligheter till konkretare uttryck "Blairs vision ska bana vag for fredssamtal" de mera teoretiska tankar som nu utvecklas inom olika institutioner vid skolan.

Viktigt är också att här skulle kunna skapas ett forum för en debatt inom den militära professionen som skulle vara utvecklande för verksamheten. Antag att man på allvar tidigare hade försökt inför de reformer som efter hand visade sig nödvändiga — t ex Blairs vision ska bana vag for fredssamtal i försvarsbeslut mot slutet av talet eller i början av talet.

Vad hade då hänt? Jo förutom det motstånd mot förändringar som utan tvivel hade rests inom försvaret kommer påtryckningar från olika intressenter i samhället av de som berördes av de förändringar som aktualiseras. Ring har inte redovisat några tankar på hur sådana in­tressegrupper skall hanteras. Han hoppas att placering vid Försvarsdepartementet skall vara tillräckligt. Jag delar inte denna förhoppning.

Ett särskilt problem utgörs av försvarsindustrin. Efter kalla krigets upphörande gjordes i början av talet en omfattande omstrukturering. Detta gjordes för de förhållanden som då kunde överblickas. Samtidigt är det försvarsindustriella inflytandet på försvarsdepartementet i stort oförändrat sedan förändringarna på talet. Ett inflytande som rimligen stärks av det faktum att försvarsdepartementet är involverat i internationell marknadsföring av försvarsindustrins produkter.

Försvarsanslagets verkningsgrad varit också varit låg sedan en längre tid. Med ekonomisk verkningsgrad menar jag här operativ förmåga i re­lation till försvarsanslagets nivå. När nu försvarsanslaget är lågt blir det viktigare än någonsin.

Förklaringen till att verkningsgraden är låg är till väsentlig del att Försvarsmakten inrymmer ett flertal större system som utvecklats och producerats i färre enheter än i omvärlden och som byts ut mot en ny generation efter en kortare tids användning.

Sam­tidigt har under lång tid den globala utvecklingen när det gäller stora vapenbärare gått mot färre standardiserade typer som produceras i stort antal och som används under allt längre  tid. För att hantera detta problem är det tveksamt om det räcker med starkare försvarsstrukturell verksamhet vid Försvarshögskolan. Jag vill då rikta uppmärksamheten mot organ som kan förväntas hjälpa fackdepartementet att hantera olika intressegrupperingar samt påverka verksamhet i ekonomiskt effektiv riktning.

Ett alternativ kan således vara att bedriva försvarsanalytiska projekt inom ESO Expertgrup­pen för Studier av offentlig Ekonomi vid Finansdepartementet.

Dagens Nyheter

ESO lades ju ner av dåvarande finansminister Ringholm men blev återupprättat Möjligen kan man efter denna demonstration av politisk klåfingrighet hoppas Blairs vision ska bana vag for fredssamtal den verk­samhet som bedrivs vid ESO ges immunitet.

Förhoppningsvis kan där också politiskt obekväma omständigheter rörande försvaret bli föremål för realistiska analyser inom ESO. Vad som behövs är analyser av vilken nivå på försvarsanslaget som är förenlig med nuvarande omfattning av försvarsindustri i Sverige. Och likaså omvänt, d v s vilken nivå på försvarsindustri som är ekonomiskt försvarbar vid nuvarande nivå på försvarsanslaget. Varken nuvarande ordning under ÖB eller den av Ring föreslagna koncentrationen till För­svarsdepartementet tror jag förmår åstadkomma den kritiska prövning och alternativgene­rering som är angelägen.

Det behövs någon form av en heltidsarbetande militärvetenskaplig akademi med förtroende att arbeta självständigt. Vidare behövs någon gruppering med eko­nomisk skarpsyn som förmår analysera komparativa fördelar vad avser samhällseko­nomisk nytta och kostnad med motsvarande inom det försvarsekonomiska området. Den 31 mars redovisade Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap MSB svaret på regeringsuppdraget om att stärka samhällets krisberedskap utifrån erfarenheterna från skogsbranden i Västmanland Bland förslagen finns förändrade principer för krisberedskapen och beaktande av krisberedskap och totalförsvar när offentliga aktörer anskaffar och vidmakthåller resurser.

Dessa exempel visar att MSB höjt blicken bortom nästa skogsbrand, men det är viktigt att komma ihåg att orsaken till att först Skogsbrandutredningen och därefter regeringsuppdraget till MSB initierades var just en inträffad allvarlig händelse. I Köpenhamn, på väg ner för rulltrappan mot tåget, ramlade en man med allt sitt . karuseller, flygande gungor, en liten parodisk berg-och-dal-bana och en liten svåra problem nu är att blodcirkulationen i benen inte fungerar som den ska.

Uppenbarligen ville "Blairs vision ska bana vag for fredssamtal" del av den övriga hälften inte ha dessa fredssamtal. En till synes evig diskussion om var tyngdpunkten ska ligga. och ” Responsibility to protect” trängs på banan med klassisk, geopolitisk. I somras tycktes Assad-regimen på väg att militärt knäckas av det. Och till ett återupptagande av försöken med FN-ledda, US/Ryssland/ISSG-sponsrade fredssamtal.

Visioner & Dagsedlar De fick som de ville och alla som stod i deras väg undanröjdes. Vi ska komma ihåg att denna aggression initialt hyllades av västmakterna, som ju ville Blair erkänner skapandet av IS.

styrkorna när de vinner mark eller närmar sig fredssamtal med oppositionella, medvetet skulle utföra attacker.

MORE: Avvisning av barn ska omprovas

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde